Smeknamn är ofta något som dyker upp i stunden och som sprider sig som en löpeld när namnet väl fått fäste. Ofta vet knappt hälften varför någon kallas något speciellt eller hur namnet ens uppkom. I den sista delen av IK Oskarshamns artikelserie ”Eldsjälsporträttet” möter vi dock en man vars smeknamn, med all önskvärd tydlighet, berättar exakt varför han kallas som han kallas. Det här är Lasse ”Sliparn” Nilsson.
- En del skulle ha mer slipat där fram och en del ville ha mer där bak. Alla hade ju så olika åkytor. Det fanns inga maskiner eller något sådant som det gör idag utan jag fick ju stå där men stållinjal och mäta ut hur det skulle vara. Jag räknade med att jag stod där 17 timmar i veckan och bara slipade, säger Sliparn.
Lars Nilsson är en av de eldsjälar som vigt stora delar av sitt liv till IK Oskarshamn. Han blev invigd klubben 1974 och blev då rekryterad av Per-Olof ”Pia” Karlsson till att hjälpa till i klubben.
- De behövde någon som var duktig och gick att lita på. Det var tydligen jag. Jag jobbade på OKG då och direkt efter jobbet åkte jag till rinken. Det fanns ju inget sliprum då utan man blev förpassad till en bod här på baksidan. Det var väl en nedlagd gammal toalett. Någon ventilation var det inget tal om så hur mycket stål jag dragit i mig det vet jag inte. Jag drog fram en fläkt och blåste ut allt på taket så vaktmästarna var väl inte så glada på mig.
Sliparn har ett härligt rufft sätt att uttrycka sig på men man hör i hans sätt att prata om IK Oskarshamn att det finns en stor värme och kärlek för klubben. Han satte stor stolthet i sin roll i klubben och att alla spelare som ville skulle få sina skridskor slipade på det sätt som de ville ha. Värmen skiner även genom när han pratar om de människor han arbetade närmast under sina över 50-tal säsonger i IK Oskarshamn.
- Lasse Lohman var den finaste människan jag jobbat med. Jag började hjälpa honom och det är på den vägen som jag blev materialare för a-laget. Det ringde ju föräldrar i ett om kvällarna och ville ha sina barns skridskor slipade så det var ju inte bara så att jag var involverad i a-laget.
Sliparn är även man som ser möjligheter och utvecklingspotential i sitt arbete. Vid ett tillfälle var han dock nära på att stöta sig rejält med skridskoleverantören till klubben.
- Förr var det problem med att skenorna lossnade från skridskorna. Jag kom på en lösning där jag enkelt fick skenorna att sitta kvar. Jag borrade hål i skridskorna och spelarna var nöjda med lösningen och vi behövde inte skicka tillbaka en massa skridskor till han som sålde dem. En dag såg han vad jag hade gjort och frågade vad i h*lv*t* jag hade gjort och att de inte skulle ta emot en enda reklamation från oss igen. Året därpå innan säsongen kom han tillbaka och ville visa en förbättring de gjort med skridskorna. Det var ju samma lösning som jag hade gjort säsongen innan. Inte en spänn fick jag men slapp åtal i alla fall.
Sliparns hockeyintresse började långt innan han slipade sin första skridsko. Han var OAIK-supporter och kollade på deras matcher långt innan hopslagningen. Han spelade själv även lite internhockey och hockeybockey.
- Vi var ju mästare i stan ett par omgångar, säger han stolt.
Sliparn har sett den här klubben gå från att möta Åseda och Vimmerby i division 3. Han har varit med i varje avancemang uppåt och när han, Lasse Lohman och resten av spelarna i laget satt på bussen hem från någon bortamatch i mörkaste Småland talades det drömskt om lag som Brynäs och Frölunda.
- Då fanns ju ingen video eller mobiltelefon. Grabbarna satte en planka mellan sätena och spelade kort med varandra. Då hörde man om Brynäs och Frölunda och sådana lag. Att sen då se de lagen komma hit och spela i samma serie som IK. Det var häftigt och nästan helt fantastiskt. Förhoppningsvis tar vi oss upp dit igen, avslutar Sliparn.
Idag är Sliparn en del av servicegruppen som ser till att arenan är i gott skick innan och efter matcher. Själv missar han inte en match utan följer laget lika noggrant som han alltid har gjort.
Tack för allt du gjort för IK Oskarshamn, Sliparn. Utan eldsjälar som du hade vår klubb inte varit där den är idag.