”Reklamen kommer i stora rullar som jag hämtar hos Screengruppen. Först och främst får jag ordna en tid då vi får vara på isen. Vi brukar få tid vid klockan ett för då är det så kallad isvård. Då får jag samla gubbarna och så får vi inritat på papper vilken reklam som ska rivas och vilken reklam som ska upp. Plexiskivorna är bara två meter, medan reklamrullarna är tre så då får man tänka till och riva ned rätt reklam och tejpa… och så ska plexiskivorna tillbaka igen. Det är rätt jädrigt att få in en del, speciellt i hörnorna.”
Lars-Olof ”Lobban” Bergman har varit gruppledare för servicegruppen inom IK Oskarshamns volontärskår under många, många år. Idag har han ett något mindre gäng att ta hand om. Han och hans ”gubbar” som han uttrycker det har huvudansvaret för att reklamen åker upp snyggt och prydligt på sargen. Ett uppdrag han tar på stort allvar. Men i grunden kan han göra vad som helst för IK, bara han hjälper till på något vis.
– Man måste vara försiktig när man skruvar tillbaka skivan. Det sitter bara en mutter bakom och du vet att sargen är bara så här tjock, säger Lobban och måttar med tummen och pekfingret.
– Skruvar du för mycket åker skruven igenom och så spricker det.
Allting började för Lobban långt innan IK Oskarshamn blev IK Oskarshamn. Året var 1947 och vad som annars var en fotbollsplan hade spolats om till en isbana. Sargen var inte mer än ett par decimeter hög.
– De flest kunde inte skjuta höjdare ändå så det gjorde ingenting att det inte var en riktig sarg. IFK Oskarshamn skulle möta Hultsfred och det var den första matchen jag skulle se i livet. Hultsfred vann med 1–6.
Lobban var målvakt och när han bestämde sig för att sluta spela fortsatte han i stället vara aktiv i IFK som materialare för A-laget och ledare för juniorlaget i IFK.
– Ibland kunde man gå ner och kolla på AIK:s och önska att de skulle förlora. Sen blev det ju sammanslagningen och det fanns ju inget val. Alternativet hade ju varit att lägga ned hockeyn.
IK Oskarshamn blev IK Oskarshamn och efter ett par år borta ifrån Oskarshamn och borta från hockeyn fick Lobban ett samtal från Thomas Ekman.
– Han frågade om jag inte kunde komma tillbaka och hjälpa till lite och jag var inte svårövertalad. Jag började då arbeta i den här sociala gruppen som Ekman var ledare för. Jag fick uppgiften att hämta spelarnas möbler till Oskarshamn och även hämta och lämna spelare på Kastrup och Arlanda. Det hände att jag hade tre hämtningar under en och samma vecka. Jag ordnade även med lägenheter till spelarna och var mycket i kontakt med hyresvärdarna för att ordna med visningar för spelarna.
Lobban ställer alltid upp för IK vilket blir tydligt när han berättar om Timo Leinonens plockhandske.
– Materialarna ringde mig en sen kväll. ”Timos handske är trasig! Kan du köra till Malmö imorgon bitti och få det fixat?” sa dem. Det kunde jag ju så handsken lämnades i min brevlåda och jag ordnade så att den kom ner till Malmö för reparation. Den var tillbaka i Oskarshamn lagom till att träningen drog i gång 17.00, säger Lobban och skrockar.
Det märks att IK Oskarshamn betyder mycket för Lars-Olof. Han har lagt oräkneliga volontärstimmar i IK:s tjänst och är en av de grundstenar i vår förening som gör vår förening speciell. Han har tilldelats Smålands Hockeyförbunds guldplakett för sitt arbete i IK och hans häftigaste minne i föreningen beskriver han så här:
– Många minnen har jag från alla dessa uppdrag och många spelare och ledare har jag lärt känna. Det häftigaste var när jag fyllde 85 år. Ett foto av mig visades på jumbotronen och klacken sjöng ”ja må han leva…” Kan inte nog tacka alla inblandade för det.
Stort tack för ditt arbete för IK, Lobban. Och tack för att du fortfarande finns med i klubben och alltid ställer upp när vi behöver din hjälp. Vi ser fram emot att få fira dig även när du fyller 90 år!